Nytt år, nya utmaningar

När livet får en oväntad vändning så kändes en ny blogg som en bra idé. Välkomna att följa med dit istället: edvinamatilda.vimedbarn.se 

Snart tre veckor sedan dagen D

Imorgon så är det tre veckor sedan min gallstensoperation. Vilket betyder att jag varit stillasittande i drygt 3,5 vecka eftersom jag var sjuk innan. Förstår ni att det börjar att krypa i kroppen nu?

Jag visste ju att jag skulle ha ont i några dagar, men nu tre veckor senare kan jag  inte ligga på mage än, jag är svullen fortfarande så att komma i mina vanliga byxor är uteslutet. Vad hände med det där snabba tillfrisknandet?
Jag är åtminstone så pass pigg att jag orkar mig ut på promenader, hade blivit galen av att bara sitta inne.
Det mesta går om jag bara tar det lite lugnt och är envis, som att knyta skorna..

Idag ska jag ge mig ut på min första ensamma promenad, då styr jag stegen mot vårdcentralen. Spirometri och pricktest planerat. Och självklart får man inte dricka te eller kaffe innan detta, och vad är jag sugen på för första gången på tre veckor om inte kaffe. Dålig planering...   

Dagarna efter operationen

Att vakna på fredagsmorgonen med smärta hade jag förväntat mig, men hur tar man smärtlindring när man inte kan resa på sig? Mamma fick ge mig Alvedon på sked för att jag ens skulle kunna röra mig några millimeter. Hur jag lyckades att ta mig ur sängen den dagen är ett mysterium än, men när jag väl lämnat sängen så bestämde jag mig för att aldrig gå och lägga mig igen för att slippa den kampen att ta sig upp. Jag sov sittandes i soffan och mamma serverade mig med diverse tilltugg.
En ny soffa anlände och mormor och morfar kom hit och satte ihop den. Jag satt och kollade på eftersom jag varken får eller hade ork till att hjälpa till.

Jag kämpade med smärtor hela fredagen, lördagen och söndagen. MEN det har blivit bättre och bättre. För varje dag har det känts lättare och lättare.
När magen väl inte har gjort ont så har jag istället brottats med ont i axlarna och rygg. En vanlig biverkning efter att dom blåser upp magen med luft under operationen. Jag har med andra ord sett höggravid ut.
Nu, måndag, ser jag ljuset i tunneln igen. Jag har gjort min egen frukost för första gången eftersom jag har blivit uppassad utav mamma 24/7. Har ni nån aning om hur ansträngade det kan vara att bre smörgåsar? Pust!
Vad man än gör med kroppen så använder man ju magen, när man måste hitta på nya sätt att ta sig upp ur soffan märker man hur viktig magmusklerna är.

Ikväll tänker jag ta mig ut på en försiktig promenad för att få lite frisk luft.     

Dagen D

I torsdags var det äntligen dags, kl 7 stod jag och hängde på låset utanför centraloperation. Jag som knappt varit nervös inför operationen kände nu att det var på riktigt och fjärilarna i magen kom som ett slag.
Jag fick byta om till sjukhuskläder som var GIGANTISKA, så jag gick in på barnkläderna istället, mycket bekvämare och mer passande.
En sjuksköterska kom och hämtade mig och mamma fick följa med in på uppvaket där det visade sig att jag skulle spendera hela dagen. Det hade kommit in en akut operation under natten som tagit "min" operationssal. Jag passade på att lösa sudoku och tjuvlyssna på andra intagna ;-)
Doktorn kom och pratade och ritade på magen, medicin utdelades och första budet om ny tid kom. Kl 9 skulle det vara dags.
Jo men tjena, nästa bud blev halv 2. Magen skrek efter mat eftersom jag var fastande. Det var bara att gilla läget. Därför blev det ett positivt besked när tiden blev ändrad till strax efter 12.
Nu blev det verkligen på riktigt när nålen var satt och det bara var minuter kvar. Tårarna sprutade och det var riktigt jobbigt. Någongång måste väl nervositeten slå till, det är mänskligt.
Jag blev inrullad på operation och blev omhändertagen utav supergullig operationspersonal. Det blev en "mysig" och lugn stund innan jag somnade.
När jag vaknade igen så är det första jag minns är att det gör förjävligt ont i magen, gallblåsa och gallstenar var borta och endast värken var kvar. Nog för att jag hade förberett mig på att det skulle göra ont, men såhär?!
Äntligen fick jag äta igen och en ostsmörgås har aldrig smakat så bra! Efter små promenader på uppvaket för att bli kissnödig skulle jag få åka hem. Ultraljud visade att jag BORDE varit kissnödig, icke då. Drygt 5 dl tappade dom mig på och med order om att åka till akuten på natten om jag fortfarande inte var kissnödig fick jag åka hem.
Och envisa Edvina tänkte minsann inte åka rullstol ut utan gick istället 30 minuter till bilen. Precis det man tänker på när man är nyopererad?

Väl hemma igen 14 timmar efter att vi åkt på morgonen dracks det te och åts lussekatter. Det var med svårigheter jag tog mig runt, man är inte så värst rörlig efter en gallstensoperation. När jag väl blev kissnödig fick jag nästan tårar i ögonen utav lycka, YES!

Hur jag lyckades att ta mig ner i sängen i liggande läge är fortfarande ett mysterium med den smärtan jag hade.

Den bästa uppladdningen?

Förra lördagen, som skulle vara en mysdag blev en mysdag. Kvällen däremot, febern kom som ett slag och jag däckade.
Söndag och måndag gick bort till att sova. Under tisdagen blev jag piggare iaf, puh. Jag kände inte riktig för att ställa in torsdagens operation bara för lite feber.
Så det blev en riktig slapp uppladdning inför operationen, vilket såhär i efterhand kanske var bra. Febern hade jag väl kunnat skippa.

Vecka 46

Måndag: Mysdag
Tisdag: Jobb 9-18
Onsdag: Doktorn 8.45, jobb 11-18
Torsdag: Jobb 7.30-15.30
Fredag: Jobb
Lördag: Aaaaandningspaus
Söndag: Oplanerad

Någongång måste bli den första

Jag är glad över att jag hunnit blivit 21 år innan jag var på min första begravning. Jag har verkligen haft en klump i magen inför detta. Man vet att någongång kommer det att ske. Någongång kommer en människa i min närhet bli en ängel och begravning är oifrånkomligt.
Det tog mig alltså 21 år innan jag fick säga hejdå till en ängel.
Gammelmormor Maj-Britt lämnade jordlivet och fick åter träffa sin Erik. Hon som jag tillbringade alla veckors fredagar hos under min dagmammetid. Blir ofta påmind om dessa fredagar, framförallt när jag ser en äggskivare. Jag kanske råkade att ha sönder en sådan när jag försökte skiva ett ägg med skal på... Pang sa det och stackars Maj-Britt fick lov att köpa ny. Så tokigt det kan gå.
Det har blivit många diskussioner den senaste tiden om min tid hos gammelmormor. Jag minns det som igår när vi stod vid spisfläkten och rökte. Helene rullade mina cigaretter med endast filter såklart. Hade det varit idag så hade väl socialen kommit och hämtat mig... Jag hade en egen behållare till mina och som jag myste när vi stod där och "rökte" tillsammans. Om jag tagit skada av det?! Skulle inte tro det va. Jag röker ju inte ens nu när jag får och tänker inte börja med det heller.
Det bakades bullar, koja byggdes under soffbordet och jag gömde mig alltid i garderoben när vi lekte... Gick runt i pumps och klättrade på stegar för att dammsuga spindelnäten i taket. Vi satt och spanade på olydiga invånare som genade över gräsmattan utanför, det var minsann inte okej.. Det däremot har jag tagit "skada" utav... Jag kan inte gå på en gräsmatta utan att tänka på Maj-Britts ord om att det inte var okej... Så i största möjliga utsträckning går jag runt gräsmattor. Det var något som var jobbigt att ha med sig på mitt sommarjobb när jag var tvungen att springa över en gräsmatta när larmet gick. Men jag gick alltid runt när läget var lugnt igen ;-)
Jag kunde minsann inte ha haft det bättre!
Alla dessa minnen blossades upp när jag satt där i kyrkbänken på begravningen. Jag som gråter utav att se begravningar på tv började ju snyfta så fort kyrkklockorna ringde... Jag förstår såhär i efterhand att det var en ljus begravning, vad det nu betyder... Men den var lättsam och jag är glad att jag fick med mig en fin begravning att ha i ryggsäcken. Den första känns liksom viktigast.

Många fina blommor fick pryda Eriks grav och snart får Maj-Britt vila bredvid honom.

Skulle vilja skriva att det var min första och sista begravning, men det vet jag ju att det inte är. Men man kan väl få önska? Och framför allt att det tar lång tid innan det är dags igen!

      

Status 12

Bild ifrån google
Som rubriken skvallrar om så kommer detta inlägg handla om "Status 12", en bok som Martin Melin har skrivit.
Jag såg det som en självklarhet att jag skulle läsa denna boken efter att ha följt bokens framställning i diverse sociala medier.
När Martin kom till Strängnäs och pratade om boken drog jag med mig Malin dit och vi drog ner medelåldern rejält.. Med Martins ord i bakhuvudet när jag läste boken var guld värda, kul att hitta meningar som han berättade om.
Tanken var att jag skulle sparat boken till min gallstensoperation, men jag kunde helt enkelt inte hålla mig ifrån att börja läsa...
Boken var lättläst och man drogs med ifrån första sidan till sista. Poff så var den slut. Jag hade mer än gärna sett att den var nååågra sidor till, men jag har hört ryktas om en fortsättning.. Det kändes verkligen som om man var med i bokens händelser, på Ikea parkeringen, hemma hos huvudpersonerna eller med i polisbilen. Jag var med i polisförhören och hade minst lika hög puls som huvudpersonen som var nervös inför att behöva förvränga sanningen lite...
Jag har faktiskt inte en enda negativ upplevelse med boken som jag kan dela med mig utav, den var bra ifrån början till slut. ( Och nej det skriver jag inte bara för att jag misstänker att Martin kommer att läsa det här och att jag är lite rädd för hans armmuskler... ;-) Utan jag tyckte verkligen att den var bra! )
När man kan förbeställa fortsättningen så har ni här en tjej som kommer att hänga på låset.

Så om ni får några timmar över så läs Status 12, nej det är ingen rekommendation utan en order!
    

V.44

Måndag: Mysdag med Albin
Tisdag: Jobb 7,30-16,30
Onsdag: Jobb 9-18
Torsdag: Jobb 8,30-16,30
Fredag: Jobb 7,30-15,30
Lördag: Oplanerad
Söndag: Oplanerad

Höstlov = Drömmen för vikarier som vill jobba ;-)

....

Någon har alltså sökt på `Fobi för brandmän` på google och kommit till min blogg. Haha, kan det bli mera rätt? Skulle inte tror det va!

Bilder livar upp

Jag måste verkligen försöka få igång bloggandet ifrån mobilen, det är ju dötrist utan bilder!!
Idag är det en sån där typisk höstdag, man vill bara mysa under en filt med tända ljus. Det får jag göra ikväll för först ska det städas. Tjejkväll på g, Malin och Hilda kommer och håller mig sällskap ikväll. Det vankas middag och Malin står för efterrätten, ett vinnande koncept ;-)
Men innan det blir dags för roligheter ska det städas, något som kan vara ganska kul ibland. Jag har kaffe i magen och härlig musik i högtalarna. Perfekt kombo!

Jag lever..!

Det är myyyyyycket nu, skolan krånglar och ingen känns speciellt behjälplig längre. Hata högskola!
Sen är det enda jag har på hjärnan nu är mitt kommande mysiga rum. Idag anländer en skön säng och om två veckor kommer två bigboys i storlek XXL ( Fatboy med annat namn). Jag kommer med andra ord få det rummet jag drömt om sen jag var liten, ett riktigt mysrum! Massor utav tända ljus, en kopp te och en bra bok i sällskap av mina nya säckar. Love it!