Operation

Idag var det dags för min nageltrångsoperation, jag har ju gått med skiten i drygt tre månader. Nu fick jag nog av att ha ont 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan. Alla har tjatat på mig att jag borde gå till doktorn och fixa det här för länge sen, men jag har helt enkelt inte varit redo och så har jag varit fasligt rädd för bedövningen... Nu har jag lagt ihop ett plus ett, min ryggont och knävärk har nog ett samband med att jag belastar fel i och med att tån har gjort ont.
Så idag åkte mamma och jag till vårdcentralen, vi blev visade till ett rum. Jag hade ett omslag om tån som doktorn inte lyckades att klippa upp, så jag tog saken i egna händer helt enkelt och tog bort det själv.
Sedan var det dags för bedövning, jag fick ligga ner och han berättade att det var fyra nerver som skulle bedövas och att det skulle göra ont. Ja jo visst gjorde det ont men jag hade föreställt mig något mycket värre! Det jobbigaste var inte smärtan från själva bedövningen utan att man kände att nålen var inne i tån.
Han tackade för sig och sa att han skulle komma tillbaka när bedövningen hade verkat. In kom istället ett sjuksköterska som började förbereda operationen. Jag satt där, twittrade, facebookade och skickade sms. Haha allt för att tänka på annat än den kommande operationen.
Efter en stund kom doktorn tillbaka iaf, kollade så att bedövningen fungerat och sen var det tajm. Jag hörde hur han klippte i nageln och snabbt därefter var det klart. Han lämnade över omplåstringen till en sköterska och gick väl och drack kaffe igen misstänker jag ;-)
Jag fick ett STORT omslag och nu sitter jag hemma med en otrolig lättnad i kroppen. Jag gjorde det! Tre månader av ångest är över!
Nu oroar jag mig dock över hur det känns när bedövningen släpper, jag har laddat med alvedon och voltaren och hoppas att det inte gör allt för ont.