måndag 25 november 2013

Dagarna efter operationen

Att vakna på fredagsmorgonen med smärta hade jag förväntat mig, men hur tar man smärtlindring när man inte kan resa på sig? Mamma fick ge mig Alvedon på sked för att jag ens skulle kunna röra mig några millimeter. Hur jag lyckades att ta mig ur sängen den dagen är ett mysterium än, men när jag väl lämnat sängen så bestämde jag mig för att aldrig gå och lägga mig igen för att slippa den kampen att ta sig upp. Jag sov sittandes i soffan och mamma serverade mig med diverse tilltugg.
En ny soffa anlände och mormor och morfar kom hit och satte ihop den. Jag satt och kollade på eftersom jag varken får eller hade ork till att hjälpa till.

Jag kämpade med smärtor hela fredagen, lördagen och söndagen. MEN det har blivit bättre och bättre. För varje dag har det känts lättare och lättare.
När magen väl inte har gjort ont så har jag istället brottats med ont i axlarna och rygg. En vanlig biverkning efter att dom blåser upp magen med luft under operationen. Jag har med andra ord sett höggravid ut.
Nu, måndag, ser jag ljuset i tunneln igen. Jag har gjort min egen frukost för första gången eftersom jag har blivit uppassad utav mamma 24/7. Har ni nån aning om hur ansträngade det kan vara att bre smörgåsar? Pust!
Vad man än gör med kroppen så använder man ju magen, när man måste hitta på nya sätt att ta sig upp ur soffan märker man hur viktig magmusklerna är.

Ikväll tänker jag ta mig ut på en försiktig promenad för att få lite frisk luft.     

Dagen D

I torsdags var det äntligen dags, kl 7 stod jag och hängde på låset utanför centraloperation. Jag som knappt varit nervös inför operationen kände nu att det var på riktigt och fjärilarna i magen kom som ett slag.
Jag fick byta om till sjukhuskläder som var GIGANTISKA, så jag gick in på barnkläderna istället, mycket bekvämare och mer passande.
En sjuksköterska kom och hämtade mig och mamma fick följa med in på uppvaket där det visade sig att jag skulle spendera hela dagen. Det hade kommit in en akut operation under natten som tagit "min" operationssal. Jag passade på att lösa sudoku och tjuvlyssna på andra intagna ;-)
Doktorn kom och pratade och ritade på magen, medicin utdelades och första budet om ny tid kom. Kl 9 skulle det vara dags.
Jo men tjena, nästa bud blev halv 2. Magen skrek efter mat eftersom jag var fastande. Det var bara att gilla läget. Därför blev det ett positivt besked när tiden blev ändrad till strax efter 12.
Nu blev det verkligen på riktigt när nålen var satt och det bara var minuter kvar. Tårarna sprutade och det var riktigt jobbigt. Någongång måste väl nervositeten slå till, det är mänskligt.
Jag blev inrullad på operation och blev omhändertagen utav supergullig operationspersonal. Det blev en "mysig" och lugn stund innan jag somnade.
När jag vaknade igen så är det första jag minns är att det gör förjävligt ont i magen, gallblåsa och gallstenar var borta och endast värken var kvar. Nog för att jag hade förberett mig på att det skulle göra ont, men såhär?!
Äntligen fick jag äta igen och en ostsmörgås har aldrig smakat så bra! Efter små promenader på uppvaket för att bli kissnödig skulle jag få åka hem. Ultraljud visade att jag BORDE varit kissnödig, icke då. Drygt 5 dl tappade dom mig på och med order om att åka till akuten på natten om jag fortfarande inte var kissnödig fick jag åka hem.
Och envisa Edvina tänkte minsann inte åka rullstol ut utan gick istället 30 minuter till bilen. Precis det man tänker på när man är nyopererad?

Väl hemma igen 14 timmar efter att vi åkt på morgonen dracks det te och åts lussekatter. Det var med svårigheter jag tog mig runt, man är inte så värst rörlig efter en gallstensoperation. När jag väl blev kissnödig fick jag nästan tårar i ögonen utav lycka, YES!

Hur jag lyckades att ta mig ner i sängen i liggande läge är fortfarande ett mysterium med den smärtan jag hade.

Den bästa uppladdningen?

Förra lördagen, som skulle vara en mysdag blev en mysdag. Kvällen däremot, febern kom som ett slag och jag däckade.
Söndag och måndag gick bort till att sova. Under tisdagen blev jag piggare iaf, puh. Jag kände inte riktig för att ställa in torsdagens operation bara för lite feber.
Så det blev en riktig slapp uppladdning inför operationen, vilket såhär i efterhand kanske var bra. Febern hade jag väl kunnat skippa.

tisdag 12 november 2013

Vecka 46

Måndag: Mysdag
Tisdag: Jobb 9-18
Onsdag: Doktorn 8.45, jobb 11-18
Torsdag: Jobb 7.30-15.30
Fredag: Jobb
Lördag: Aaaaandningspaus
Söndag: Oplanerad