Jag mötte upp Fredrik igår på centralen vid lunch, han hade fortfarande inte fått reda på vad min överraskning var. Efter en mängd utav ledtrådar listade han till slut ut det, lunch i kaknästornet. Vi tog bussen dit och jag som är höjdrädd blev skakis innan vi ens kommit fram. Främst för höjden och sedan hissfärden, det är trångt i hissar och den kan ju faktiskt fastna, gulp! Men det gick fin fint och på bara några sekunder var vi uppe på 155 meters höjd. Det var med skakiga knän vi blickade ut över ett soligt Stockholm. Det fanns även ett "utsiktsplan" som var våningen över, där var det dock inte inglasat utan bara med staket så där var det kyligt. Och det kändes inte lika säkert måste jag säga...
Vi bestämde oss för lunch, för min del blev det ceasarsallad och Fredrik åt hamburgare. Varken maten eller utsikten var att klaga på och ja inte sällskapet heller för den delen ;-)
Vi begav oss sedan in till stan igen, närmare bestämt gamla stan. Där gick vi bland dem mysiga gränderna och bara njöt av livet. Klockan gick och det blev kyligare och kyligare, vad passar då bättre än en öl på en mysig pub? Lagom till att ölen var uppdrucken ringde Pernilla och frågade om vi ville möta upp henne och Erik. Sagt och gjort vi promenerade vidare till Slussen och sedan vidare till medborgarplatsen.
Vi hittade yttligare en mysig pub där vi gjorde allt förutom att tänka på den kommande måndagen. Erik och Pernilla drogs sig hemåt och jag och Fredrik stannade kvar och åt middag. Sedan var det dags att gå mot mitt tåg och eftersom vi inte är några latmaskar så gick vi ifrån medborgarplatsen till slussen. Vad kan det vara, 2 km kanske.
Sedan blev det ett sånt där sorgligt söndagsfarväl. Usch vad jag hatar sånt! Men jag hoppade på mitt tåg och han sitt. Det var skönt att krypa ner i sängen efter en heldag på språng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar