När jag kom till centralen så mötte jag upp Pernilla, vi köpte med oss kaffe och gick på en promenad. En riktig härlig vinterdag med strålande solsken.
Jag lämnade henne efter en stund och åkte istället till Johannes brandstation, där blev det häng hela kvällen lång. Och jag blir verkligen mer och mer övertygad om att brandmän faktiskt är snälla för varje minut jag är där.
Men att titta på maskerna är jag verkligen inte redo för än. Så ang. min brandmansfobi har jag ingenting nytt att rapportera om utvecklingen mot målet.
Men jag tror faktiskt att det är just dom här stunderna hos brandmännen jag behöver för att inse att dom faktiskt är vanliga människor även med rökdykarmasker på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar