I tisdagsmorse efter personalfesten mådde jag väl inte direkt toppen... Mådde illa och allmänt skit, skyllde på att jag var bakis.
I onsdags mådde jag fortfarande illa och började bli aningen trött på det. Det visade sig att det inte alls var bakisillamående utan ett gallstensanfall som låg och väntade på att blomma ut.
Och det skulle det göra tids nog, med dunder och brak. Pappa skulle köra mig till akuten, vi hann inte ens halvvägs tills jag inte stod ut mer. Så ambulans möttes upp. Med lite ( läs MYCKET ) morfin så klingade anfallen av. Väl på plats på akuten fick jag ligga i en timme innan en sjuksköterska började undersöka mig. Tack och lov att jag var hyfsat smärtlindrad så att anfallen blev uthärdiga. Det var första gången jag fick morfin, och behövs det igen så tänker jag nog fråga om dom har något annat istället. Synen blev suddig, huvudet värkte och man blev allmänt konstig. Nog för att jag ser dåligt på långt håll men en skylt med STORA bokstäver 3 m bort såg jag inte...
Det blev undersökningar, medicin mot illamåendet och besök av läkaren, mer smärtlindring och sen väntan på provsvaren.
Mamma höll mig sällskap och vi hade det så trevligt man kan ha på en akutmottagning.
Proverna såg bra ut och nu väntar jag på en remiss till någon typ överläkare som jag ska diskutera den framtida operationen med. Efter 8 gallstensanfall på ett år är operation typ den enda utvägen. Skönt det iaf!
Nu två dagar senare mår jag fortfarande illa och är orkeslös. Undra hur länge det tänker sitta i?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar