Idag var Dagen med stort D, dags att hälsa på på Johannes brandstation. Behöver jag säga att jag inte sov många minuter inatt och att jag gått med fjärilar i magen hela dagen?
Runt halv 5 var det i allafall dags, Anders ringde och berättade att det var fritt fram att gå dit. Så jag styrde mina steg mot Malmskillnadsgatan och ringde när jag var utanför. Mötte upp Anders och fick en rundtur i deras lokaler, Fö. vilken trevlig prick Anders va. Jag blev lugn så fort jag kommit innanför dörrarna och hjärtklappningen jag haft var som bortblåst.
Vi träffade på hans trevliga kollegor, drack kaffe och gick sedan för att inspektera bilen. Nu har jag både suttit i en brandbil, sett utrustningen och känt och klämt på några utav dessa.
Något däremot jag inte gjorde var att kolla på rökdykarmaskerna, där gick gränsen. Nåja, jag tjuvkikade på håll när Anders kollade så att dom fungerade, vilket jag nu är glad över i efterhand. Jag såg då att han först var sjukt trevlig, blev läskig med masken på men blev lika fort sitt vanliga jag igen.
Men någonting måste vi ju ha kvar till nästa studiebesök, för det mina vänner, det blir det om jag får bestämma.
Imorse när jag vaknade så hade jag varken suttit i en brandbil, kramats med en brandman eller druckit kaffe i samma rum som massa brandmän, ja ni förstår utvecklingen!
Nu ska jag försöka smälta allt, men jag kan nästan garantera att jag inte kommer drömma mardrömmar om läskiga rökdykare inatt ;-)
I Sverige så ger man inte beröm till sig själv så värst ofta, eller hur? Sjukt tråkigt! Jag tänker däremot gå emot principerna och berätta hur jävla stolt jag är över mig själv efter den här dagen! 8 år utav fobi är jag nu ett enormt steg närmare mitt slutmål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar